Precis klockan 02:17 ringde nödlinjen 112 i det tysta kontrollrummet.
Operatören lade nästan på innan hon ens svarat – nattskiften var ofta fyllda med uttråkade tonåringar som skojade. Men så fort hon hörde rösten i andra änden frös hon till.
Det var svagt. Ostadigt. Så svagt att ljudet knappt nådde luren.
"Fru... mina föräldrar vaknar inte... och huset luktar konstigt..."
Operatörens hand kramade telefonen. Det här var inte ett skämt.
"Älskling, kan du berätta ditt namn?"
"Sofia... Jag är sju år gammal..."
"Okej, Sofia. Var är dina föräldrar just nu?"
"I deras rum... Jag försökte skaka dem... men de rör sig inte..."
Läs mer på nästa sida >>
