Fel drag
Adrian såg Lillian höja glaset mot Mira med ett vetande leende.
"Kör på, älskling", sa hon. "Det kommer att hjälpa."
Mira tvekade.
Hennes fingrar spändes om armstödet och hon tittade kort på Adrian innan hon tittade ner igen, som om bara tittandet redan hade kostat henne något.
"Vad finns i den?" frågade Adrian.
Lillian pausade en bråkdels sekund.
"Extra", svarade hon. "Den vi pratade om."
Adrian rynkade pannan, inte för att svaret var nytt, utan för att han hade fått det så lätt.
Innan han hann tala igen hördes en röst i rummet, en obekant, oombedd röst.
"Hon är rädd", sa kvinnan. "Och hon har goda skäl att vara rädd." "
Adrian vände sig om och såg Rosa Bennett stå vid dörren, med putsduken fortfarande i handen och ryggen rak som för att antyda att hon redan hade bestämt sig för att inte ge efter.
Hon arbetade diskret och pålitligt i huset, som folk ofta gör när de inte förväntas bli sedda.
Idag tackade hon nej till den här rollen.
Läs mer på nästa sida >>
