Hon hade aldrig hört sitt barn gråta. Det var det första som knäckte henne.
Rummet sjudlade av aktivitet – läkare som pratade snabbt, maskiner som pipade, händer som tryckte och lyfte – men det fanns inget av ljudet hon hade väntat på i nio månader. Ingen mjuk röst. Inget första andetag.
Någon sa äntligen orden mjukt, som om röstens styrka kunde mildra sanningen:
"Vi är så ledsna."
