Lena stod nedanför och räckte honom verktyg.
En vecka senare omgavs gården av ett nytt staket. Två veckor senare röjdes, plöjdes och planterades trädgården. Huset fylldes med den ljuvliga doften av nybakade kakor, och på kvällarna började grannarna komma förbi, lockade av värmen och Lenas avslappnade samtal.
En kväll sa Baba Nina mjukt till farfar Kolya:
"Du vet... först trodde jag att han var galen."
"Och nu?"
Hon tittade mot Stepans trädgård, där han skrattade medan han arbetade på sin gamla motorcykel, och Lena var i närheten och pratade livligt.
"Och nu... tror jag att hon har gett honom liv."
I det ögonblicket insåg hela byn något oväntat.
Gamle Stepan, den som alla trodde var ensam och trasig, blev den lyckligaste mannen på gatan.