Hela byn chockades när en 70-årig man kom hem på sin gamla motorcykel, åtföljd av en kvinna fyrtio år yngre än honom, som han presenterade som sin fru. 😨 Men några dagar senare skakade en annan händelse byn. 😲😢 Den dagen ekade ett välbekant, sedan länge glömt skrammel längs den dammiga vägen som ledde till huvudvägen. Folk lutade sig mot bommarna, någon stannade vid en brunn, och Baba Nina ställde till och med ner en hink: hon kände genast igen den gamla motorn. Det var gamle Stepan. Han var redan sjuttio år gammal. Sedan hans frus död hade han knappt pratat med någon. Han bar samma slitna jacka varje dag och sköt upp även de enklaste uppgifterna. Varje vår läckte hans tak, hans staket lutade och hans trädgård var igenvuxen med ogräs. Men det som chockade alla mest var inte att Stepan plötsligt hade satt sig på sin gamla motorcykel igen. Det var kvinnan som satt bakom honom. Hon såg ut att vara runt trettio, bar en blå klänning med prästkragar och klamrade sig fast vid honom som om det vore helt naturligt. Motorcykeln rörde sig långsamt, det hackade, och ibland var de till och med tvungna att knuffa den med fötterna, som om motorn hade gett upp andan. När de kom fram till Stepans gård var grannarna redan samlade vid staketet. "Herregud... han har blivit galen", mumlade Baba Nina. "Är det hans barnbarn?" frågade morfar Kolya. Men Stepan låtsades inte höra. Han tog av sig hjälmen, hjälpte kvinnan ner och sa lugnt: "Alla, det här är Lena. Min fru." I några sekunder lades tystnad över hela gatan – till och med hönsen slutade kackla. Sedan började viskningarna. Några skrattade. Andra skakade på huvudet. Några sa öppet att den gamle mannen hade tappat förståndet helt efter sin frus död. "Hon är fyrtio år yngre än honom!" "Jag tror att hon är ute efter hans pengar." "Vi får se hur länge han håller här." Lena hörde allt. Men hon log bara vänligt och hälsade på alla som om ingenting var fel. Och ändå, några dagar senare, blev hela byn återigen chockad över att upptäcka vad som egentligen försiggick i den gamle mannens hus och vad hans nya fru agerade. 😨😢

Lena stod nedanför och räckte honom verktyg.

En vecka senare omgavs gården av ett nytt staket. Två veckor senare röjdes, plöjdes och planterades trädgården. Huset fylldes med den ljuvliga doften av nybakade kakor, och på kvällarna började grannarna komma förbi, lockade av värmen och Lenas avslappnade samtal.

En kväll sa Baba Nina mjukt till farfar Kolya:

"Du vet... först trodde jag att han var galen."

"Och nu?"

Hon tittade mot Stepans trädgård, där han skrattade medan han arbetade på sin gamla motorcykel, och Lena var i närheten och pratade livligt.

"Och nu... tror jag att hon har gett honom liv."

I det ögonblicket insåg hela byn något oväntat.

Gamle Stepan, den som alla trodde var ensam och trasig, blev den lyckligaste mannen på gatan.